Efter att ha varit på en specialvisning av splatterfilm ramlade vi in på ett nytt ställe vid Stureplan (nytt, nja, det öppnade 2007 - jag läser inte dagstidningar så ofta…) Det heter Vapiano och är visst del av en kedja som redan är väl etablerad runt om i Europa.

Vi gick in för coctails men efter ett par minuter så kunde vi inte motstå dofterna från restaurangdelen och bestämde oss för att börja med en sen middag. Våra vegan-vänner Linnea och Peter började med bruschetta (35:-) och en penne all'arrabiata (75:-), jag och Johanna delade en pizza som heter ”Verdure” (”grönsaker” - 80:-) - den typen med zucchini, paprika m.m som ofta brukar vara rostade. Inte i det här fallet, men den var ändå slående fräsch, krämig och lätt mozzarella och tunn botten som verkligen var perfekt gräddad, måste jag säga! Lika fascinerande var att det inte tog mer än 5 minuter från beställning till att den lilla radiomottagaren som man får piper till.

Utrustning av den typen för att meddela när beställningen är klar är ju, om inte en nyhet, ändå ganska ovanligt i Sverige idag. Men vad jag aldrig stött på innan är betalkorten som man förses med i entrén. De läses av vid varje beställning (man beställer direkt vid en disk, beroende på typ av rätt, och hämtar maten strax därefter eller står och tittar medan kocken lagar till det framför ögonen). Inga servitörer, inget flörtande för att kunna beställa, en enda betalning när man går därifrån. Är inte det här framtiden så vet jag inte vad! Vapiano är som det kunde bli om Google startade en serie restauranger. Snabbt, vänligt, logiskt och de håller riktigt bra priser när man beaktar kvalitén på det som lagas till.

Systemet uppmuntar starkt till impuls- och okynnesätande, men ärligt talat, är inte det ändå bättre än att matvanorna bestäms av om man lyckas få dit en servitör innan aptiten avtar?! Atmosfären är riktigt mysigt, åt saluhalls-hållet, förgylls lite extra av färska kryddor i krukor på bordet. Det känns som ett udda mellanting mellan hemma och restaurang, vilket förstärks av inredningen blandar bar, café, matcafé och lounge - och det är ju helt fritt att flytta sig mellan dessa under besöket!

Pastan (jag beställde pommodoro e spinacchi, 95:-) klarar det första testet - att motsvara eller överträffa det jag själv kokar ihop på en lördagkväll med lite tid och kärlek. Och jag förstår varför, efter som jag kunde se kocken göra alla steg, varvid jag valde mellan 8 sorters pasta (inkl. fullkorn) och chili, ost osv. Det går helt enkelt inte att få det bättre än när alla ingredienser är frästa och sammanblandade med nykokt (färsk) pasta ögonblicket innan man äter den. Är det något jag skulle anmärka på så saknade kanske pastan lite al dente, men det är ju en smaksak, därmed inte dålig, och det står säkert bättre till med någon av de sju andra sorterna...

Jag är väldigt nyfiken på hur Vapianos sallader och kaffe står sig, men de rätter jag provade var riktigt bra! De är oklanderligt tillagade, och ska man hitta något negativt så kan det vara att de känns lite anonyma. Detta beror i så fall på den slimmade tillagningsprocessen, men allt sker ju i det öppna och med mycket finess. Är det något man tappar i effektiviseringen så är det väl detta. Min åsikt är att det inte är så viktigt, maten är god, aromatisk och känns väldigt fräsch.

Restaurangdelen består av antipasti/sallad, pasta, och pizza, och har du inte redan gissat det så har stället italiensk inriktning. Därmed finns det också ”riktigt” kaffe, en synnerligen välutrustad bar (inklusive ölsortimentet) och coctails - den delen hade vi tyvärr inte tid prova men det kommer nog inte dröja länge! Efterrätterna är alla från italiensk kanon och den enda mat som inte lagas á la minute men det kan de ju få slippa undan med…

Helhetsupplevelsen känns som restaurangen jag inte visste att jag själv ville starta, men nu har Vapiano redan fixat den biten. De individuella delarna har vi redan sett förut, men de är kombinerade så att allt känns rätt, och på det sättet påminner det ju om ett känt fruktbolag som gör datorer och hur de bär sig åt. Den hemliga ingrediensen är nördighet, både mat- och teknikdito. Det passar kanske inte för alla tillfällen, speciellt om man är ute efter en mer uppstyrd atmosfär. Men de lyckas ju med det viktigaste, och det vet ni ju alla vad det är, ungdomar: god mat och trevligt bemötande.